Det här med acceptans...

Jag funderade på det här med acceptans. Det är ju så viktigt att det finns acceptans för vargen

I trafiken har man hastighetsgränser, mitträcken och andra åtgärder för att skydda liv. Man har en nollvision, att i en hypotetisk framtid inte ha några döda. För att nå acceptans för detta informerar man, utbildar, bedriver lobbying osv. Det tar tid, men så småningom finner vi oss i det ena nya påfundet efter det andra, från bilbälten och framåt.

I vargfrågan arbetar man omvänt. Man anpassar målet efter vad som kan få acceptans. Och som man frågar får man svar. Klart att massor av människor helst är utan varg i den egna omgivningen om de får frågan. Det är ju enklast och mest praktiskt så. Att man har en gemensam skyldighet att vårda miljön till kommande generationer är liksom en annan sak...

Man kunde i stället göra som i trafiken. Inse att vi måste ha ett par-tre tusen vargar i Sverige för att stammen skall vara livskraftig och sen arbeta för att få acceptans för detta. Sikta på att det skall finnas allmän acceptans för två tusen vargar i Sverige i attitydundersökningen 2025, tex.

Då först kan man säga att vi arbetar med acceptans för vargen.

Jakob