Logo
Skriv ut denna sida

Recension: De tre små vargarna och den stora stygga grisen

Bild: Helen Oxenbury Bild: Helen Oxenbury

Samtidigt som skyddsjakten på varg pågår som värst har det kommit en ny version av en gammal klassiker som här heter De tre små vargarna och den stora stygga grisen, skriven av Eugene Trivizas.

Boken är på ett ytligt plan en roande saga som samtidigt kan tolkas som en allegori beskrivande de stämningar vi har i vargfrågan. Vi får träffa de tre små vargarna, jättetrevliga och gosiga med mjuk päls och fluffiga svansar. De har en mamma som tycker det är dags för dem att ge sig ut i världen och bygga sig ett hus. Men de skall akta sig för den stora stygga grisen!

Vargarna känner vi igen. Vi har varg i Sverige och många faror lurar i boken såväl som i verkligheten. Vargarna gör sitt bästa för att leva ett hedervärt och strävsamt liv men de har det inte lätt. Den stora stygga grisen gör allt för att riva och förstöra.

Ungvargarna måste rusta och bygga allt mer solida byggnader. Helen Oxenburys illustrationer visar dem som de betongbrutalistiska fängelsebunkrar de är. De omgärdas av både taggtråd och pansarplåt men inget hjälper. Den stora stygga grisen huffar och puffar och spränger och borrar, allt mitt i vargarnas mest känsliga ungdomstid.

Det går inte att undgå att se likheter i den fanatik som visas av den blekfeta rosa grisen såväl som av de svenskar som är besatta av att förinta den svenska vargstammen.

Men slutet överaskar och ger hopp. Sensmoralen är att hat och förföljelse bara leder till upptrappning men att en ond spiral kan brytas om förföljaren kan stanna upp och se glädjen och det vackra hos sitt hatobjekt, i detta fall vargen.

Sammanfattningsvis kan sägas att bilderboken är en både spännande och vacker skildring som roar både barn och oss sagoläsande föräldrar.

Fakta

Eugene Trivizas & Helen Oxenbury

De tre små vargarna och den stora stygga grisen

ISBN: 978-91-85703-86-9 Karneval Förlag 2012

Senast ändradfredag, 23 mars 2012 20:00
© Nordulv 2013