Logo
Skriv ut denna sida

Uttalande från Nordulv - hösten 2015 Utvalda

Föreningen Nordulv har följt den svenska hanteringen av vargfrågan under många år och arbetar aktivt för att förbättra villkoren för vargstammen.

Föreningens syfte är att värna om vargens ursprungliga och naturliga miljö och säkerställa djurens självklara och urgamla plats i den skandinaviska faunan samt skydda dem från mänsklig påverkan i så stor utsträckning som är möjligt.

Föreningens mål är att de skandinaviska rovdjursstammarna uppnår en sådan storlek och genetisk variation att de på god vetenskaplig grund kan anses långsiktigt livskraftiga genom att de får sköta sig själva enligt naturens lagar, med så lite mänsklig påverkan som möjligt.

Föreningens metod för att uppnå detta är att överklaga beslut som anses vara olyckliga för vargstammens överlevnad. Främja kunskap om vargens livsbetingelser samt den miljö dessa lever i, samt skapa förståelse och acceptans för att vargen har en naturlig plats i vår gemensamma natur.

KUNSKAP

För att kunna besluta om vargstammens överlevnad krävs kunskap och framför allt en långsiktig plan för att uppnå en god genetisk variation av den fennoskandinaviska vargstammen.

Nordulv har i remissen från 2012 gett förslag på hur vi kan få en mer livskraftig vargstam. Det behövs en mer balanserad information till allmänheten om hur det är att leva med varg, snabbare akutåtgärder, villkorlig ersättning vid skada, anpassad jakt, förebyggande åtgärder för att skydda hundar och boskap, förändringar av skyddsjaktens rutiner och sist, men bland det viktigaste en korridor för invandring från öst.

Nordulv är kritiskt inställd mot flyttåtgärder rent generellt. Dock kan det konstateras att det har varit möjligt för Naturvårdsverket att flytta vargar med gott resultat tidigare. Det är inte en fråga om vilken åtgärd som är billigast och bekvämast, utan den lösning som är bäst för arten. Det existerar även ett antal andra väl kända åtgärder som inte är belysta. Det kan t.ex. vara att inte bedriva löshundsjakt i kända vargrevir eller att studera jakthundars möten med varg genom att förse jakthundarna med kameraväst. Tekniken med kamera kan även användas på jaktvapen.

Att använda påverkan av varg på älgpopulationen är inte orsak nog att jaga varg, då det visat sig att älgstammen haft en gynnsam utveckling med varg i området.

Intentionerna med en invandrad varg vart femte år har inte fungerat i praktiken och har redan visat sig vara misslyckad.

Det nuvarande politiskt beräknade underlaget för antalet vargar i Sverige bör underkännas, revideras och omvärderas. Samarbetet med Norge och Finland behöver förstärkas för att säkra den genetiska mångfalden i vargstammen. Nordulvs mål är att alla dokumenterade F1´or*, får leva och föröka sig ostört.

Det är nu i sept 2015 endast två säkra invandrade vargar med nya gener kvar i livet. Endast tiken (M-13-11(G31-13))** finns registrerad kvar i Tiveden efter att ett par flyttades dit från gränstrakterna mot Finland. Samt en gammal hane i Prästskogen, Boris, också kallad Galvenhanen (M-09-03(G35-06)), som hittade sina nya tikar i olika revir efter långa vandringar. Det ger en för liten marginal för att åberopa att gynnsam bevarandestatus är uppnådd.

De få tidigare invandrade vargarna som återetablerade vargstammen här är inte längre vid liv. De två övriga invandrande tikarna var Kynna (M-11-04) och Susi, Junseletiken (M-11-14 (G82-10)). Kynna dog i skyddsjakt och Susi försvann spårlöst. Vladde, mest känd som Rialahanen (M-09-01), avkomma (F1) efter den invandrande Galvenhanen blev skjuten av en jaktvårdskonsulent enligt §28, då den hade angripit hans jämthund under jaktträning. Exakt samma dag som den nya tillämpningen av §28 trädde i kraft. Denna varg har när han levde i Riala inte visat några aggressioner vid ett flertal hundmöten som har skett.

De flesta av F1:orna är dokumenterat döda, endast 9 har funnits vara vid liv enligt inventeringen vintern 2014-15.

Man inser lätt att ett sjukdomsutbrott kan ha ett snabbt förlopp, och en liten population med låg genetisk variation kan drabba vargstammen hårt. Ett exempel är utbrottet av rävskabben (Sarcoptes) bland svenska rödrävar under 70- och 80-talet. Den decimerade rävstammen med cirka 80 procent trots att stammen var i gott genetiskt skick. Sjukdomen är mycket smittsam även för varg och ett utbrott skulle allvarligt hota stammens fortbestånd.

Enligt Nordulvs bedömning är varken referensvärdet för vargens populationsstorlek eller utbredningsområde uppnådda. Den skandinaviska vargpopulationen har fortfarande inte uppnått en gynnsam bevarandestatus. Utrymmet för jakt på varg finns inte och större krav på undantag behövs.

Inaveln har ökat mellan år 2012 och 2014, från 0,24 till 0,25 och detsamma gäller för 2015. Effekterna av isolering och hög inavelsgrad får snabbare genomslag i en liten vargstam. Kommer det inte in nya gener i vargstammen inom kort kommer den skandinaviska vargstammen att bli mer isolerad än fallet med t.ex. Iberiavarg och vargen på Vancouver Island i Canada och därmed blir den en egen art. Alla som driver avel av djur, i synnerlighet arten lupus/hund vet vad in- och utavel innebär.

RÄTTVISA

EU-kommissionen och Sveriges regering är inbegripna i en djupgående konflikt med förvaltningen av Sveriges vargstam och ett överklagandeförbud för miljöorganisationer. Uppenbarligen har båda parter helt olika uppfattningar.

Vi anser att de två överträdelseärenden 2014/2178 och 2010/4200 som ligger hos EU måste beaktas. Det finns fördelar med att EU-domstolen löser konflikter som står mellan ett medlemsland och EU. En begäran om förhandsavgörande är rättsligt korrekt och ett verktyg för att få en användbar lösning i den konflikt som samtidigt åstadkommer en enhetlig och konsekvent rättstillämpning.
EU-domstolen är tydlig med att enskilda och organisationer ska ha tillgång till nationella domstolar som är den enda instans som kan inhämta förhandsavgöranden. Sådana förhandsavgöranden har Nordulv ständigt begärt i sina överklaganden. Nuvarande ordning strider mot EUs princip om likvärdighet eftersom nationell rätt tillåter sammanslutningar av jakträttsinnehavare att överklaga länsstyrelsernas beslut om jakt till domstol, men inte erkänner miljöorganisationer.

Att Naturvårdsverket är slutinstans vid överklaganden är heller inte förenligt med Århuskonventionens syften och bestämmelser om objektiva och rättvisa förfaranden. Naturvårdsverket kan inte sägas vara en oberoende myndighet i och med delegerandet till Länsstyrelserna. Att jaktbesluten fastnade i juridiska processer var enligt Nordulvs mening en följd av regeringen och myndigheternas misslyckande med att följa regelverket, inte på grund av befogade överklaganden. När praxis utvecklats och myndigheterna börjat efterleva denna kan processerna bli korta och effektiva och i normalfallet endast överprövas i en instans.

Det finns egentligen inte något motsatsförhållande eftersom det tidigare fanns en möjlig effektiv prövningsordning innan besluten om jakt på varg delegerades till Länsstyrelserna. Genom överklagandeventiler och prövningstillstånd kan lag säkerställa i huvuddelen av alla mål, samtidigt som det lämnas öppet för prejudikatbildning från överrätterna.
Nordulv gör gällande att överklagandeförbudet strider mot EU:s principer om effektivitet och ändamålsenlig verkan, vilka rättsprinciper kom till uttryck inom EU-domstolens praxis långt innan unionen anslöt sig till Århuskonventionen.

Att EU-kommissionen nu kom med ett fördjupat motiverat yttrande i överträdelseärendet 2010-4200 efter kommissionens byte av personal ser Nordulv som en respekt för Sveriges nationella domstolsväsende. Nordulv ser också att EU kommissionen, avvaktar Högsta förvaltningsrättens beslut i sak 312-15 som pågår just nu, som markerar allvaret i konflikten och samtidigt ges en respit med Sveriges nya politiska styre.

Att Nordulv är att anse som berörda i förvaltningslagens mening har slagits fast i ett antal avgöranden. Nordulv menar att förvaltningslagen §22 skall ges företräde framför jaktförordningen i enlighet med EU-domstolens uttalanden i tidigare domar.

Märk väl att Nordulv inte anser att Naturvårdsverket är olämplig som prövningsinstans som sådan, men att det måste finnas möjlighet att överklaga vidare till domstol. Nordulv ser att det nu finns två konkurrerande regler om överklagbarhet, där förvaltningslagens bestämmelse om talerätt i ljuset av EU-rätten, står mot jaktförordningens överklagandeförbud.
Nordulv motsätter sig ett avsiktligt försök att åsidosätta den överklaganderätt för miljöorganisationer som Högsta förvaltningsdomstolen fastställde i målet om Kynnavargen, beslut den 28 juni 2012 i mål nr 7943-11.

I framtiden när prejudikatutveckling skett och myndigheterna inrättar sig efter denna förväntas att eventuella överklaganden inte går längre än till förvaltningsrätterna på grund av kravet på prövningstillstånd för prövning i överinstanserna.

RESPEKT

Att arbeta för respekt och acceptans är viktigt och självklart i många frågor. Ta t ex trafiken, man har hastighetsgränser, mitträcken och andra åtgärder för att skydda liv. Man har nollvision, att i en hypotetisk framtid inte ha några döda. För att nå acceptans för detta informerar man, utbildar, bedriver lobbying osv. Det tar tid, kostar pengar, men så småningom finner vi oss i det ena påfundet efter det andra.

I vargfrågan arbetar man omvänt. Man anpassar målet efter vad som kan få acceptans, vilket är helt oacceptabelt och sällsynt i andra frågor.

Nordulv anser att bestämmelsen om verkställighet i jaktförordningen 59 § i första hand kan vara motiverat vid okontroversiella beslut om skyddsjakt. T.ex. när det är fråga om en s.k. ”problemvarg” utan särskilt genetiskt värdefullt ursprung och som vid återkommande tillfällen rivit tamdjur som inhägnats med rovdjursavvisande stängsel (RAS) på alla fyra sidor.

Vid skyddsjakt på s.k. ”problemvarg” är en planerad jakt med professionella yrkesjägare, en jägare med god kunskap och erfarenhet samt respekt för arten att föredra, samt att myndigheter följer jakt på varg på nära håll. I och med att endast jaktledaren behöver anmäla sig innebär det ett stort avsteg från Naturvårdsverkets skrivningar i handledningen om ”dokumenterat sakkunniga personer”. Det är alltid i slutändan den som avlossar skottet som bär ansvaret. Vi har en gemensam skyldighet att vårda miljön till kommande generationer och det utan undantag för vår fauna.

”För att uppnå överlevnad måste man lyssna till rösterna från naturen, luonddu jienaid guldalit”, (Johnsen 2005:32, 34-35).

* F1:or = första generation efter invandrare

** (M-13-11(G31-13)) förklaring:
M står för märkning där 13 är året individen märktes och 11 visar ordningen i det årets märkning.
G står för genetisk registrering av DNA-profil och 31 visar märkningens nummerföljd, och 13 visar årtalet individen DNA registrerades.

© Nordulv 2013